Det här var vad jag presterade denna natt. Det är underligt det där. Att man bara kan sitta och rita en hel natt och att timmarna bara flyger förbi. Jag är också en nattmänniska. Promarkers är det finaste som finns. Jag är så otroligt less på både akryl och akvarell så det är skönt att få lite omväxling. Ni som håller på med samma teknik hela tiden. Tröttnar ni aldrig? Jag avundas er.

De jobbiga med promarkers är att: Det finns ingen återvändo. Ritat är ritat. Jag skulle mer än gärna göra om munnen på bilden ovan. Och det där strecket på näsan... ja vi kan låtsas att den var meningen. Vad gör man när man gör fel? Tipex? Jag antar att det är därför man har ljusbord?

Aj vad jag babblar. Hoppas allt är bra med er!