Varför ska man producera nytt när det finns så mycket gammalt.
2011-05-11 15:44:00




I höstas gjorde vi ett repotage om valfri plats i Stockholm. Jag och mamma planerade att köpa lite saker på det svenskaste och folkligaste varuhuset så jag passade på att göra mitt repotage samtidigt. Vi tog bilen till IKEA. Det var så galet mycket folk där och genom sökaren blev hela konceptet så absurt. Jag har aldrig riktigt tänkt på det förut men när jag fick det på bild blev högarna av plädar, kaffekoppar och kuddar nästan overkligt. Det slog mig vilken produktion det är och hur galet det är med oss människor som bara handlar och handlar. För min del blev det inte många saker under det besöket och själva repotaget blev verkligen färgat av min avsmak för konceptet. Jag är less på folk (och på mig själv) som bara handlar och handlar tills vi stupar.
Jag bestämde mig då för att sluta köpa nyproducerat och leta second hand istället. Har faktiskt bara köpt sådant som någon annan haft innan mig sedan dess. Med undantag för strumpbyxor, trosor och en ny bikini då min gamla gått sönder. Och när jag nu har varit inne på större klädkedjor och stämt av läget har jag blivit ännu mer avtrubbad. Varför ska vi producera så mycket i så stora mängder när det redan finns så enormt mycket gamla, fina kläder! Varför ska jag köpa en ny tröja för 250 när jag kan få den för en tjuga? Varför ska jag köpa något på hm som alla andra ändå kommer att ha? Jag vet att jag är sent ute med att tänka så här. Folk har ju tjatat om second hand hur länge som helst. Men det är först nu som det har slagit mig.
Jag fick en symaskin i födelsedagspresent när jag fyllde arton och tror att det är tack vare den som jag börjat handla mer andrahand. Jag tänker hela tiden på den när jag hittar något fint. Är kläderna för stora är det ju bara att sy in dom! Dessutom är ju hela Stockholm proppat med second hand affärer. Min favorit är utan tvekan stockholms stadsmission vid nytorget. Går jag dit kommer jag inte ofta hem tomhänt. Och det är nog den enda secondhand affären på hela söder där man fortfarande kan hitta kläder för under hundralappen.
Men det bästa stället är Kupan uppe i Pajala. Det är nog den bästa second hand affären jag har varit på. Sommaren mellan sjuan och åttan köpte jag min favoritklänning för 25 kronor. En svart klänning med vita prickar men som genom åren blivit så urtvättad att den nästan är mörkblå.
Vi firar 5 års jubileum i sommar.
Kommentarer
Trackback
