Gamla bilder igen, har hon inget nytt att komma med undrar ni säkert? Nä inte just nu.

Förutom att jag är sjuk igen, eller vänta.. det var ju inget nytt det heller. Har fortfarande inte vant mig vid dessa dagisbaciller.

Igår var jag på Berghs, den första lektionen av denna väldigt dyra kurs. Jag håller redan på att funderar på hur sjutton jag ska ha råd att finansera nästa, för åh jag vill fortsätta med en till kurs efter denna. Varför har man inte någon rik farbror någonstans med några tusenlappar till övers?

Det var så underbart att vara i skolan igen, den här gången med ETT ämne. Att det dessutom är mitt absoluta favorit-ämne är ju ett stort plus. Sitter och suktar efter de där heltidsutbildningarna. Tänk om man hade råd. Någon som har ett par 200 000 som ni inte vet vad ni ska göra av?

Nä nu ska jag göra min läxa!

Ska in till stan nu, närmare bestämt till Sveavägen 34. Har ju som jag sa tidigare spenderat en svindlande massa pengar på en illustrationskurs på Berghs. Nu är jag nervös. Tänk om jag slösat nästan en hel månadslön på något fullständigt värdelöst? Förhoppningsvis inte, har hört att det är en bra skola.

Okej det här är kanske ingen nyhet. Känns som hälften av min blogg handlar om detta.

Nu blev det visst ett helt inlägg om hur mycket jag älskar när knoppar brister (och det verkar inte alls göra särskillt ont), isen spricker och fåglarna sjunger. Jag håller på att längta ihjäl mig tills dess att jag kan plocka fram vårskorna, vårjackan och gå ut med bara ett lager strumpbyxa och inte frysa. Tanken på att kunna äta glass utomhus, att kunna gå och gå utan att behöva ta korta värmepauser på närmaste 7eleven eller klädaffär. Att folk börjar klä sig färggladare (varför är det så förresten, på vintern ser alla ut som små dagspöken medan på sommaren springer alla omkring i regnbågens alla färger. Försöker vi smälta in?) Jag längtar efter att ha picknick igen, att cykla, bada, utomhusbio. Varför går tiden alltid långsammare när det är dags att bli vår än när det är dags att bli vinter? Ologiskt och orättvist tycker jag.

Bestämde mig för att vara med den här gången, tidigare har jag bara kikat på vad alla andra har gjort. Det kan ni se här.

Temat den här gången var "Utifrån en text"

Jag var hemma och sjuk idag så det passade ju rätt bra. Valde det första jag läste när jag vaknade på morgonen. En artikel i DN om att många stockholmare blir påkörda på övergångsställen.

Här är ett utdrag ur den långa artikeln "DN ger sig ut på stan för att undersöka varför så många stockholmare inte vänta på herr Gårman. Jäktade sprnger tre kvinnor över Hornsgatan precis vid Slussen. Samtidigt slår trafikljuset om till grönt för bilarna. En av kvinnorna hinner över medan de andra två får tvärstanna mitt i gatan.
En minut senare promenerar Amna Kodzaga, en 23-årig student från Tullinge till samma övergångsställe. Hon berättar att hon ofta struntar i rödljuset, fastän hon vet att det är olagligt"

Min mamma jämför alltid stockholmare med renar (som det finns många av uppe i norr där hon är född. De är alltid överallt och ingenstans), därför valde jag att göra en ren som promenerade över övergångsstället.

Hann inte riktigt klart, fortsätter kanske med bilden senare. Den ska få en bakgrund, hann inte heller färglägga klart den helt.

Roligast var helt klart att göra själva renen, för det har jag aldrig provat förut. Först tänkte jag göra ett helt gäng renar men hann inte riktigt med det.

Sådärja! Äntligen hann jag fixa en knapp till bloglovin och kan stryka det från att-göra-listan.
Nu ska jag bara försöka fixa en till flickr, twitter och så småningom tillbom.se. Samt ungefär 1000 andra saker.

Det kan vara en god idé att klicka på f5.

Bild från projektarbetet förra året. Den nedersta bilden är egentligen på tok för mörk. Mitten speglar färgerna bäst.

Jag lägger ju nästan aldrig upp work in progress bilder här på bloggen. Något som jag tänker försöka mer med. Kanske allra främst för min egen skull. Det är ju så roligt att gå tillbaka och kika sen när man är klar.

Jag blev därför glad när jag hittade de här två bilderna från min projektblogg som jag hade i trean på gymnasiet. Så, nu blev det en liten mini-WIP här på bloggen, fast ungefär ett år i efterhand.

Jag kände verkligen att jag behövde komma vidare med någonting. Nu är along the line klar, jag behöver ett projekt eller någonting för att komma vidare.

Så jag gjorde en spontananmälan till Berghs. Det känns bra. Nu hoppas jag bara att de vill ha mig. Kursen börjar nämligen redan på måndag!

Plånboken blir kanske gladare om jag inte kommer in... Några tusenlappar kommer ryka från sparkontot, tur att man jobbat hela hösten. Det svider i plånboken men när jag tänker på att människor lägger samma mängd pengar på designväskor och liknande känns det bättre. Då är detta i alla fall aningens vettigare, tycker jag.

edit: Jag fick en plats! Känns så himla bra att jag kommer spendera en kväll i veckan och göra en av de saker som jag tycker är allra roligast i världen!

Hittade mitt gamla schema och plötsligt saknar jag gymnasiet mer än någonsin. Speciellt dom där fredagarna. Man anade inte hur bra man hade det det. Ni som fortfarande går kvar (och trivs förhållandevis bra), ta vara på tiden! Det är först nu i efterhand som jag insett hur bra man faktiskt hade det.

Visst, skolan var stressig på många sätt. Känslan av att aldrig vara ledig, att vara trött efter en hel skoldag och sätta igång med läxor var aldrig speciellt roligt. Man hade aldrig pengar och alltid prestationsångest.

Men jag saknar bildsalarna, jag saknar matkortet och framförallt saknar jag att man fick träffa sina vänner varje dag. Jag saknar att sitta kvar i skolan i bildsalen långt efter skoltid, jag saknar att jobba över med bilduppgifter tillsammans med folk från klassen (istället för ensam hemma) och jag saknar att bli utslängd av sura städare när klockan passerat sju. Jag saknar fotostudion vi byggde upp, jag saknar förrådet med material som man mer eller mindre fick ta för sig av, jag saknar inspirationen man fick från det de andra gjorde, jag saknar att alltid ha en uppgift att jobba med och känslan av att bli klar och få en ny.

Det närmaste jag kommer det är ateljen på förskolan där jag jobbar. Det är visserligen underbart det också, så fort pedagogen som brukar vara där är borta, då tar jag tag i några barn och smiter dit.

Åh. Nej jag tror bestämt att det är dags att jag börjar söka in till lite skolor till hösten.

Kanske inte världens bästa bild men hoppas ni ser vad det föreställer i alla fall.

Nämligen, det första vårtecknet jag hittat för i år. Knoppar!

Det finns ingenting som tynger mig så mycket som vintern. Jag tål inte mörker och känner mig allerigsk mot kyla. Visst, varm choklad och tända ljus i all ära. Men jag behöver sol annars går jag nästan under.

De senaste dagarna har jag därför mått så otroligt bra. Solen har ju kommit tillbaka och termometern får gärna sjunka så lågt den bara vill, bara inte solen försvinner igen. Och igår såg jag knoppar, blanda det med fågelkvitter och solsken. Då mår jag bra.

Nu har jag, efter många om och men, ÄNTLIGEN lyckats fixa designen ungefär så som jag hade tänkt mig. Är rätt nöjd men har fortfarande lite småsaker att fixa. Det kommer nog vara lite rörigt här några dagar framöver.


Så tryck på f5 ifall ni fortfarande ser den gamla designen.

Framsidan. Har ni redan sett. Jag vill gärna göra om den, det är den sidan jag gillar minst i boken. Mest eftersom sidan var brun och inte vit från början så det var svårt att färglägga den.

Sida ett. Personen på framsidan hittar en röd tråd på marken som säger åt honom att följa den.

Himla svårt att göra sidorna rättvisa i datorn. Den är mycket varmare i färgerna i verkligheten. Insåg nu att jag helt glömde att rita regndroppar på den första sidan. Bra där!

Texten på insidan säger "HI! And thanks, you have just open a sketchbook illustrated by me! My name is Hilda and I was born in Sweden 20 years ago. Currently I am working in kindergarden.
This book was inspired by the childrensbook 'historien om någon' by Åke Löfgren and Egon Möller-Nielsen
I have the dream of someday illustrate my own childrensbook.
Do you want to se more or just leave a comment? Just pick one of the sites below. thank you!
Enough with the words! Now on I will let the pictures speak instead!
Hilda Tillbom"

Sida 2. Han följer tråden genom hela staden, kulle upp och kulle ner. Till slut försvinner tråden ner i en kloak. Attans - tänker personen. Men han är för nyfiken för att låta bli att följa efter tråden
Samma här, mycket varmare i färgerna i verkligheten.

Sida 3. Som tur var fanns det en stege att klättra ner på.

Sida 4. Men tråden försvann ut i havet. Där fanns en tekopp - med segel som en riktig segelbåt. Undrar vem som lämnade den där?

Sida 5. Länge, länge seglar dom

Sida 6. Plötsligt försvinner tråden ner under ytan. Det är bara att hålla andan och följa efter.

Sida 7. Inne i slottet förebereder man för fullt inför kvällens middag. Golvet ska sopas och varenda ljusstake putsas. På ett bord hittar personen en flaska som säger drink me. Han tänker att det kanske inte är bra att dricka något bara för att flaskan säger så. Men snart kan han inte hålla andan längre.

Sida 8. Och så fort han sväljer den första klunken händer något magiskt. Han blir stor! (precis som Alice i underlandet) Han växer så mycket att slottet bara visade sig vara ett litet miniatyrslott i ett Akvarium. Akvariet tillhör en robot som blir avbruten mitt i kvällsmaten.

Sida 9. Tråden förvsinner ut i rymden! Där hjälper det inte att hålla andan. Som tur är får de låna robotens rymdskepp. Bara dom lovar att åka bums, roboten tycker inte om att bli avbruten mitt i kvällsmaten.

Sida 10. Länge, länge åker de genom rymden. Att styra rymdskeppet är väldigt svårt. Han har aldrig gjort det förut.

Sida 11. Det är svårt att landa rymdskepp också. De krashar in i planeten. Där väntar fyra personer med roliga masker. De vill bära honom på sin fina guldiga tron.

Sida 12. De snälla människorna med de roliga maskerna bär honom backe upp och backe ner.  Men framme vid staden tycker dom att han får gå själv.

Oj vilken skillnad det blev på den här bilden så här i datorn. Färgerna stämmer inte alls.. Måste skaffa mig en bra scanner för det här funkar inte.

Sida 13 Grattis på födelsedagen!

Oj då, hade visst glömt att färglägga lite på den här sidan.

Och så var sagan slut.

Angående texten så var det bara något jag skrev ner nu för att förklara lite vad som händer.

När jag gjorde boken lät jag den bli precis som det första jag tänkte vid varje sida. Jag vet att jag ofta tänker för mycket när jag ska rita något och därför blir blockerad. Så den här gången gjorde jag bara det första som föll mig in. Mycket i boken är kanske lite konstigt, just därför. Jag ville också få med så många olika miljöer som möjligt, som ni kanske märkte.

Hoppas ni gillade den. Jag gillade i alla fall att göra den. Det har varit bland det roligaste jag har ritat på länge.

Nu när jag jobbar på förskola så är det ganska svårt att slippa det här med att bli sjuk. Så idag har jag varit hemma och jobbat på lite arbetsprover. Bland annat det här hjärtat som ska bli en del av en bakgrund. Lite suddig bild blev det.

Känns så skönt att faktiskt ha fritid att göra arbetsprover på den här gången. När man kommer hem från jobbet är man visserligen trött. Men man slipper åtminstonde läxor. Förra året var jag så inne i alla skoluppgifter att jag knappt hade någon tid att lägga ner på dom.

Nu ska jag försöka göra klart inlägget med along the line.

Den är klar nu. Men jag skickade aldrig in den. Det tog emot och sen missade jag själva dead-line så den får stanna hemma.

Sen när jag såg alla böcker som folk skickat in blev jag ändå ganska glad över att ha kvar den här. Det känns som den hade försvunnit bland alla andra anteckningsböcker. När man lagt ner så många timmar på något vill man inte att det ska försvinna.

Eftersom jag är hemma och sjuk idag tänkte jag passa på att använda mina sista krafter till att göra ett inlägg här med alla bilder från boken! Låter det bra? Det tycker jag. Klar om någon timme, hej så länge.

Alltså jag blir så förbannad på detta att jag saknar ord (hittade denna bild cirkulerande på facebook) Mer korkat citat får man leta länge efter.

Det finns nog inget värre än rika människor som tror att dom är bättre än alla dom som saknar deras förmögenhet eller klass. Dom där som tror att dom är bättre än en taxichafför från Iran bara för att man råkade födas i ett land utan krig. Karma i all ära men nån måtta får det vara. Det är inte som att den där tjejen som jag läste om i situation stockholm som var 20 år och hemlös hade valt det. Hon hade bara haft en trasslig barndom, fått nog och inte haft mycket annat till val.

Jag har det bra. Jag har ett bra liv i min kära medelklassfamilj. Jag är tacksam över min familj, mina vänner och mitt jobb. Jag är oerhört tacksam för detta. Väl medveten om att jag har haft extrem tur i livets lotteri. Det är ingenting jag har valt, varken medvetet eller omedvetet.

Är lite insnöad på sveriges flyktingpolitik för tillfället. Kan ha att göra med att om ett visst parti fick som dom ville skulle hela förskolan där jag jobbar antagligen ligga döda i ett krig någonstans i världen... (kan tilläggas att jag jobbar på en förskola i Vårberg där ungefär 9 av 10 barn eller deras familj är födda utanför Sveriges gränser)

Det gör ont i hjärtat.

Att säga att det är något dom valt är det värsta jag har hört och det gör mig otroligt ledsen. Det gör ont och för ett ögonblick tappar jag allt hopp om mänskligheten.

Men sen nästa dag går jag till jobbet och barnen där botar direkt min trasiga framtidstro.